21
jul
Humöret är i botten. Att gå runt och vänta är bedrövligt. Ovissheten om när och hur det händer är gräslig. Jag är gräslig. Vill inte prata med någon mer än jag måste. Och gör jag det så blir det jobb eller något annat som inte handlar om att vänta och vara tjock. Så jag sysselsätter mig på kontoret och jobbar i den takt jag själv vill. Ni andra får ursäkta. Det här är min strid och lite av en egotripp som jag måste göra. Och KJ såklart. Han är en klippa. Så glad jag är över att det är...