Solen värmer och det rinner en stril med smältvatten från mitt tak. Som jag har längtat. Tycker det går lite segt bara. Visst är det vackert men några dagars regn och blåst hade sopat bort det sista mycket effektivt. Men ja, jag vet att det är grymt att önska så. 🙂
Längtar tills gruset är framme på vägarna så jag kan ta med mig Sassen ut och gå igen. Nu är det för halt även med broddarna på. Om jag går själv är det inga problem. Men den damen tittar inte efter isfläckar utan vill bara komma fram och upptäcka världen. Som jag längtar till hösten när jag kan komma igång och rida på riktigt igen.
