Livet hos Hogengård

När lillen kom till världen

I förra vecka blev sonen förkyld och på fredagen fick han fick svårt att andas. Vi åkte till vårdcentralen och de skickade oss vidare till Östra. Väl där så hade medicinen han fått redan hjälpt och vi fick ett recept efter en del väntande. Ni vet hur det är. Man väntar. Under tiden som vi väntade så sa jag till sambon att du ska se att hon fölar nu när jag inte är hemma. Vi började åka hemåt med vår lille hostis som hade fått en glass och nu var hyfsat pigg. Då säger KJ att ”jag vill inte stressa dig nu men…”. Jodå. En tydlig fosterblåsa syntes. Bebis var på väg. Tack och lov att jag inte snålade utan köpte kameror att ha även ute. Jag var ju helt säker på en nattfölning… Vi hade minst 20 minuter kvar till stallet och det var helt tomt på folk. Ringde AK som äger stallet och superstressad undrade vem som finns i närheten. Stallkompisen J satt och åt lunch och fick kasta sig iväg. Mor och far var på väg dit men hade en bit kvar. Det krävde en hel del disciplin att inte köra som en dåre. Jag hade J på telefon hela vägen, det var hennes första fölning. En trygghet för mig att höra vad som hände. När vi kom fram hade han ganska nyss kommit ut. Sassen låg och var helt slut, hade fått lite ljummen god mat att få upp energin med. Den lille rackaren försökte redan resa sig. Typ fem minuter gammal. Han visade bra fart från start.

Jag gav honom en slatt råmjölk i flaska direkt för att han skulle få lite energi. Som att han behövde det. En liten friskus. Var på fötterna långt innan mamma. Stackars Sassen tyckte han var mest konstig och lite läskig. Hon ville inte ha honom upp i sin ljumske. Han hade grymma sugreflexer men hade galet svårt att hitta. Tog rejält lång tid att få honom att hitta rätt. Han snuttade på allt. Mina fingrar, jacka och Sassens päls. Men när han väl hittat så gick det bra. Sassen pep åt honom när han var fel på det. Duktiga mammahästen. Efter ett tag slog hennes mammakänslor till och han fick jäklar inte gå ett steg utan att hon passade på honom. Hon hade ett par jobbiga dygn när hon säkert hade ont och skulle vakta så han inte kom bort. Hon vakar fortfarande extremt hårt över honom men hon har lugnat sig lite och fått tillbaka sin goda blick igen. Idag fick jag en gosnos i ansiktet igen. Min fina Sass.

Jag har rännt till stallet minst tre gånger per dag. Matar, släpper ut dem och mockar. Gymkortet får vänta. De får gå ut tre gånger per dag i paddocken. Hade tänkt de skulle gå i vanliga hagen idag ett längre tag men det blåser svinkallt. Så jag åker fram och tillbaka. Han är nämligen inte född med vinterpäls som så många säger att de tidiga gör. Inte denne lille. Han har fjunig mjuk päls som mamma. Då får man gå in och mysa mellan busrundorna ute. Finns filmer på Instagram om du vill se mer av honom.

Erkänner att stallet tar en tid från firman. Men jag lägger prio på kunderna och jag tror inte det ska vara några större förseningar i leveranserna.

2 thoughts on “När lillen kom till världen

  1. Eva skriver:

    Åh så fin! Grattis till tillökningen!
    Kramar från oss;-))

    1. Helene Hogengård skriver:

      Tack söta Eva! <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *